ännu fler dagar har nu gått, det känns verkligen som att tiden bara flyger förbi. Man hinner knappt blinka förrän nästa vecka börjat. Redan november, kan inte förstå hur det kan gå såhär snabbt? Ibland önskar jag att det saktade in lite. Den första snön har nu nuddat vid marken, men jag antar den med är borta inom ett ögonblick?
En ny dag, med nya tag. Fortfarande inte speciellt bra i kroppen, borde egentligen inte gett mig iväg idag. Kanske borde legat kvar i min säng och låtit min kropp få vila upp sig? Men jag har inte den ron, kan inte ligga still, kan inte sitta still och vill inte vara ensam. Det börjar bli kallt ute, snön har kommit, det blåser och mörkret väntar. Vem vill vara ensam då?
Tänkte hoppa på elin när jag såg att hon låg i soffan, men ångrade mig då hon såg så söt ut. Så jag tog hennes hand och sa hennes namn istället. Hon vaknade faktiskt! Jag har faktiskt saknat henne. Nu springer hon runt i lägenheten och letar kläder, sjungandes och tycker världen är underbar. Haha! Själv sitter jag här, ont i huvudet och vill bara gömma mig under täcket. Men jag antar, min tur kommer väl en annan dag?
Mörkrädd och lättskrämd,
ibland är det inte lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar