Det beror såklart på hur man väljer att se på saken. Men jag gick i lördags med på att, eller vänta, jag blev övertalad och efter en bit på vägen gick det över till att jag faktiskt tyckte om turen. Men vad jag skulle komma till var att jag följde med Adrian och hans mamma ut på deras "löpar-runda", som är dryga sju kilometer. Vilket är en sjukt lång runda för någon som inte är van.. Men vid det här laget kan man tro att jag faktiskt Sprang med dem, vilket jag absolut inte gjorde - jag cyklade. Det var en skön morgontur och jag ångrar det inte, nu i efterhand. Och ärligt skulle jag tänka mig att göra om det - dock med en annan cykel. Den herr-cykel jag cyklade på gav mig nog "men för livet" mellan benen, den var alltså lagom hög. Vilket betyder att jag inte nådde ned med min korta längd till tramporna, så mesta dels fick jag stå upp.
Idag tog vi med små-små-syskonen ut på en "äventyrlig" picknick vid Saltsjöbaden. Vi gick en lagom runda vid strandpromenaden, även små runder ut på en brygga och några turer ned vid vattnet. Dock uppskattade inte Lillen den mängd sand (ungefär som att vi skulle gå runder i overall, i 40cm snö) som vi fick genomlida på väg ned till vattnet. Men det var roligt och turen innehöll massor av skratt och vi alla njöt av naturen och att få komma ut en sväng. Vi stannade ett tag på en sandkulle och drack varm nyponsoppa och smaskade äpplen - väldigt mysigt.
En bra helg, tillsammans med underbara människor. Det kan inte bli bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar