det är knasigt vad tiden går snabbt, jag tittade upp hur länge det var kvar när vi började gå mot septembers-början. Och insåg att det bara var en månad kvar tills denna dagen, men jag insåg inte att en månad kunde gå så snabbt. I lördags tittade jag i min kalender igen och insåg att det nu inte alls var långt kvar, i morse när jag vaknade skydde jag för att det redan skulle vara idag, i morgon. Men när jag återigen tittade på min kalender, så upptäckte jag att det helt plötsligt redan var i morgon, idag..
Jag var ute och övningskörde förut. Ja, jag håller på att ta mitt körkort. Kan du tänka dig det? Jag kör en volvo 740, en röd. Du vet en sådan som ni körde och lekte med? Haha nej, jag kan knappt tro det jag själv..
Det börjar bli svårare att skriva nu, känner hur det trycker till en aning i bröstet. Jag tror inte att tårarna är så långt borta egentligen, som jag låtsas att dom är. Hur kunde det gå så snabbt? Jag kommer ihåg dagen som att det var igår, denna dagen - idag, alltså. Fast för två år sedan.. Två år, vad har du gjort under hela denna tid?
Jag ville åka till kyrkogården och tända ett ljus för dig. Men kyrkogården och minneslunden får mig att må illa, jag tycker inte alls om stämningen och det är så himla svårt att hålla sig samlad där man står. Ovanför alla andra ljus som är tända, och helt plötsligt kommer det en flod med känslor över hur hemskt det är att så många gått bort. Och så många valt att välja dag själv. Usch, jag får rysningar av att tänka på det..
Jag köpte två ljus förra året, ett paket, med ett vitt och ett rött ljus i. Jag satte det vita på minneslunden förra året, och det andra har jag sparat. Det står på min hylla och jag tänkte använda det idag. Men när jag möblerade om mitt rum här om dagen, så tittade jag på ljuset och såg hur mycket damm som samlats under denna tid, så jag köpte ett nytt ljus. Ett rent ljus, utan damm. Jag lovar, det var inplastat. Och vitt.. Jag hoppas att du tycker om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar